Stockholm 24 oktober 1980:
68 år efter Æolus jungfrutur i Näsviken, Karlshamn fick den 1.648 centimeter långa modellen liv igen. 24 oktober 1980 roterade propellern igen.

Det skedde i en mindre besiktning av styrman Carlssons mästermodell i Sjöhistoriska museets modellverkstad. Närvarande var den kände modellsnickaren Göran Forss, dåvarande museiintendenten Gösta Webe och undertecknad som protokollförare.

I besiktningsrapporten från 1912 omtalades att ångaren kan eldas med rödsprit – men också med tryckluft. vilket jag påpekade. På babordssidan i höjd med styrhytten sticker ett litet rör ut. Intendent Webe ”febrade” Göran Forss till att koppla på tryckluft. Som tur var stämde de gamla uppgifterna: Vid två och ett halvt kilos tryck rörde sig propellern.

Därefter stack Göran Forss ner handen genom förliga lastrummet. Han kunde känna med fingrarna plåten som täckte pannan. När handen kom upp var den svart av fet sot. Genom att gå ner via maskinrumsskylight kunde han konstatera att maskinen var enkelverkande – ångtryck på ena sidan om kolven – och försedd med omkastare för fram och back. Mellandäcket var klätt med asbest.

Därmed bekräftades den 100-åriga uppgiften om att den lilla ångaren verkligen gått för egen maskin i Näsviken, Karlshamn.
För att kunna elda pannan med rödsprit – vilket bevisligen skett – måste överbyggnaden kunna lyftas av. Detta prövades aldrig.
Däremot testades dörrlåsen. Tar man i dörrhandtaget åker kolven in en bit. Nyckeln går att vrida, låskolven fungerar.
Det konstaterades också att säkerhetsventilen läckte och att trädäcket hade tydliga sprickor.

Nils Blid